tisdag 31 juli 2012

Pojken och Kråkan

De senaste nätterna har vi haft besök av en envis kråka. Den ställer till ett herrans liv och lever runt så att varken Knådden, Knas-Katten, jag eller M kan sova. Vi har målmedvetet försökt få fatt den, utan att lyckas. Precis när vi lagt oss på vakt med vapen och fällor, så håller den sig kvar på sitt gömställe, vi kan nästan höra hur den hånskrattar åt oss. Sen när våra ögonlock tungt börjar falla samman av ren utmattning så börjar den härja runt igen.

Så inatt när jag var som tröttast och kråkan var som mest envis, så skrev jag en liten sång som jag nu tänkte delge er. Melodin är samma som Prästens lilla kråka, ni är varmt välkomna att sjunga med.

"Knåddens lilla kråka
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Knåddens lilla kråka 
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Och än slank 'an hit
Och än slank 'an dit
Och än slank 'an ut på läppen

Och än slank 'an hit
Och än slank 'an dit
Och än slank 'an ut på läppen"

Så småningom ska vi nog få fatt på kråk-eländet. Skam den som ger sig.

lördag 21 juli 2012

Vart är solen?

På Soliga Torsda'n i Leksand, såklart! Så kan nu någon tipsa mig om vart i landet jag ska åka de andra dagarna?

Men egentligen är det inte regnet i sig som svärtar ner, för min del. Snarare bristen på variation. Hade det varit sol och varmt motsvarande tid det har regnat, då hade jag tröttnat på det också.

fredag 20 juli 2012

Själv är bäste dräng.

video
Om ingen annan vänder på mig så får jag väl lov att göra det själv. Det här ska egentligen inte Knådden kunna ännu. Men det vet han inte om själv, så därför gör han det ändå.

onsdag 18 juli 2012

Konditionsbrist

Det är dags att ta tag i konditionsbiten. Ursäkterna med att lungorna inte får plats och att fogarna värker håller liksom inte längre. Knådden är ute så lungorna har plats och fogarna har jag inte känt av den senaste veckan.

Så idag åkte träningskläderna på och jag gav mig iväg på en rask barnvagnspromenad. Dessa skall icke underskattas som konditionsträning, lärde jag mig. Speciellt inte när det är grusväg och aldrig är plant. Backe upp och backe ner. Och eftersom det inte finns någon runda att gå, så blir det samma sak när det är dags att vända. Fast tvärtom. Backe ner och backe upp.Svetten lackade och kroppen flåsade - härligt!

Jag hade gärna börjat jogga lite smått, jag saknar att kunna springa. Men jag insåg också idag att för att möjliggöra detta behöver jag nog införskaffa en juverhållare av modell som finns på Granngården. Eller så får jag vänta med joggingen, vi får se.

måndag 16 juli 2012

Men busskuren då?

Men busskuren då? Vart är den? En av de vanligaste frågorna bland dem som varit här och hälsat på de senaste veckorna. Jag kan nog faktiskt påstå att det är den vanligaste frågan efter; Gick allt bra under förlossningen? Vilket påvisar vilket oerhört intresse och behov det finns av en busskur här ute i skogen.

Så jag tänkte därför släppa bomben. Berätta sanningen om busskuren. Dess uppkomst, levnadstid och förfall. För busskuren finns inte längre, vi har rivit den. Det smärtar att göra er besvikna, men så är den bittra sanningen.

Och från början var det inte riktigt tänkt till att vara en busskur. M hade byggt den som tillhåll för renovering av vår gamla vedspis. Men sen visade det sig att vi kunde fixa i ordning vedspisen utan att behöva släpa ut den. Det var då som kuren blev utsmyckad med kristallkronan, då det blev perfekt arbetshöjd för rengöring av alla skrymslen och vrår. Sen tyckte vi liksom att busskuren hade gjort sitt. För det kom aldrig någon buss, och lär nog heller aldrig göra det.

Men kanske återuppstår den någon gång i framtiden, om efterfrågan är tillräckligt stor. Och frågat efter den är det ju redan flera stycken som har gjort. Kanske finns det ett behov av en busskur här ute ändå. Man ska aldrig säga aldrig. 

söndag 15 juli 2012

Järnladyn - hur slutade det?


Ni minns Järnlady-satsningen? Om ni inte gör det, så var det namnet på mitt lilla projekt i syfte att upprätthålla ett okej HB-värde under graviditeten. Detta utan att behöva ta de avskyvärda järntabletterna.

Så jag åt blodpudding. Massor med blodpudding. Rent utsagt äckligt mycket blodpudding. Och i slutet kompletterade jag med Blutsaft. Så hur gick det egentligen? Klarade jag mig hela vägen?

Jajamen! Jag lyckades hålla värdena på en okej nivå utan att behöva utsätta magen för järntabletter och ingen är gladare än jag. Om det var värt det? Helt klart; JA! Men jag ska aldrig äta blodpudding mer. Iallafall inte som ogravid. Så där har ni det säkraste tecknet på att Söt-Göte har ett syskon på jäsning.

torsdag 12 juli 2012

En liten paus.

I mitt huvud har det funnits så många inlägg som jag vill skriva, men som ni har märkt har det blivit en liten paus här på bloggen. Tidsbrist? Ja, kanske. Vi har ju av förståeliga själ, haft en hel del besök den senaste tiden och fler lär det bli. Alla vill träffa vår lilla Söt-Göte och jag kan inte klandra dem. Han är ju det finaste som finns.

Sen har det ju tillkommit en del uppgifter här i hemmet i form av blöjbyte och matning. Och vissa andra sedan tidigare befintliga hushållssysslor har ökat i omfattning, då tvättmaskinen går som aldrig förr.
Men när jag sen läser att barn i den här åldern sover 16-20 timmar per dygn, så undrar jag vad i hela friden jag göra av alla timmar som han faktiskt inte är vaken. Framför allt när vi faktiskt är två stycken vuxna som är här hemma och hjälps åt med de uppgifter som finns.

Så jag har inte kunnat låta bli att göra en liten tidsstudie över våra dagar. Tid är ju som bekant något som passerar och som aldrig kommer tillbaka. Därför av största vikt att den utnyttjas väl. Så sakta men säkert har det klarnat vart alla de där timmarna smiter iväg. Och samtidigt har jag blivit säker på att vi använder våra timmar på bästa sätt. För vi bara sitter och njuter av den här åsynen och försöker insupa att det här är på riktigt.

 
Men jag har för avsikt att fortsätta skriva här på bloggen, och det med lite mer intensitet än det varit de senaste veckorna. Men allt har sin tid och jag vill passa på att jag känner mig smickrad av att ni är så många som, trots dålig uppdatering, fortsatt att kika in. Fortsätt med det, för jag har så många funderingar och saker som jag vill berätta om, ni kommer inte bli besvikna!

måndag 2 juli 2012

Hårt liv.

 Det är inte lätt att vara gårdskatt i dessa bebis-tider. Helt plötsligt är det ett annat lite pyre som också ska ha mat och kärlek och uppmärksamhet. Man får liksom vänta på sin tur, vilket Knas-Katten inte riktigt är van vid.

Så i ren protest har han gjort revolt. Sover hela dagarna och är ute och ränner på nätterna. Kan hända att han tycker att nätterna blir lite väl sönderryckta med en liten parvel som ska ha mat. Eller missnöje över att favoritsovplatsen på skrivbordet nu även är ett skötbord. Eller så har han upptäckt fördelarna med att jaga på nätterna. Det ger ju en del OB att jobba nattpass, vad jag vet.

Men hur är då relationen mellan Knas-Katten och den nya familjemedlemmen? Det finns ju viss risk för svartsjuka när man helt plötsligt inte är familjens medelpunkt.
Tack och lov så går det riktigt bra. Jag tror han växer och mognar med ansvaret.