onsdag 9 september 2015

Den ständiga strävan.

Ditt huvud vilar mot mitt bröst, ditt hår kittlar min näsa. Doft av granar och fuktig mossa skvallrar om vårt äventyr i skogen. Fingrarna missfärgade av skogens blåa guld. Jorden under naglarna påminner mig om att jag borde ha skrubbat mer. Det är mycket som jag borde.

Vi har varit osams idag. Så innerligt osams. Skrik, gråt och kastade grejer. Förtvivlan, ilska och uppgivenhet. Det är så ibland. Vi är lika skyldiga och oskyldiga båda två. Vi är båda människor, om än en liten och en stor. 

Men allt är glömt och förlåtet. I samma stund som du kröp upp i min famn. När vi gömde oss under filten mot vindarna utanför. Då försvann allt det där. Kvar finns bara den tunga kärleken som är så lätt att bära. Tacksamheten som får tårarna att bränna i ögonvrån.

Du sover. Jag bär dig över alla utspridda saker, trampar på torkade makaroner och grus i en enda salig röra. Förundras över hur dina ben och armar blivit så långa, hur liten snabbt blivit så stor. Jag sörjer och glädjer mig på samma gång.

Jag lägger ner din varma kropp mot de svala lakanen och breder över dig filten som du så gärna vill ha. Lägger tryggheten i din hand. Stryker dig över det rufsiga håret och tänker att imorgon, imorgon  då ska jag vara en bättre förälder. Vara den bästa modern som finns.

Jag tänker så, trots att jag vet att det är vad jag gör varje dag. Varje dag gör jag allt som står i min makt för att vara den kompletta föräldern. I slutändan är jag alltid människa. Precis som du.

Men imorgon, imorgon, då ska jag tänja mina tålamodsgräns lite till. Det kommer blir skrik, gråt och kastade grejer. Förtvivlan, ilska och uppgivenhet. Men allt det där blir glömt och förlåtet, i samma stund som du kryper upp min famn. 

9 kommentarer:

  1. Jag läser att ni har det riktigt tufft med ert barn just nu. Suckar och lider med dig, trots att jag inte har en aning om vad ni går igenom egentligen.
    Klart du är en bra förälder!
    Var inte för hård mot dig själv. Tålamodet tryter även på de som påstår sig vara experter.
    Kram på dig Kristina! ❤

    SvaraRadera
  2. Jag läser att ni har det riktigt tufft med ert barn just nu. Suckar och lider med dig, trots att jag inte har en aning om vad ni går igenom egentligen.
    Klart du är en bra förälder!
    Var inte för hård mot dig själv. Tålamodet tryter även på de som påstår sig vara experter.
    Kram på dig Kristina! ❤

    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet. Det finns dagar så jag verkligen längtar efter mina små barn. De där små. Deras små armar som bara precis räcker runt halsen när de kramas, kladdiga fingrar och blöta pussar. Men mina barn är inte längre barn, de är vuxna. Men nu ska jag bli mormor i vinter och då får jag snosa, gosa och vara den där som kan avlasta när mamman och pappan inte har nåt tålamod kvar. För jag kommer att bli den bästa mormor som den där ungen har och jag är den bästa mamman som mina barn kunde fått. Med alla mina brister. Precis som du är den allra bästa mamman för dina barn, det finns inga tvivel om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får mig att tänka på ett väggord jag sett hos en vän; "Om jag hade vetat vad roligt det är med barnbarn, så hade jag skaffat dem först" :)
      Grattis till det kommande barnbarnet!

      Radera
  4. Så väl jag känner igen det i din fina beskrivning, precis just så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. vad bra, tack. Det känns bra att andra känner igen stunden och känslorna.

      Radera
  5. Så bra du beskriver denna stunden!

    SvaraRadera