tisdag 28 juni 2016

Jordgubbar, hallon och choklad.

Midsommar betyder kalas. Den här gången 4-årskalas. Jag kan skriva spaltmeter om vad ett 4-årskalas innebär känslomässigt för en mamma. Om tiden som går så snabbt, liten som blir stor. Tiden som inte går att stanna och som aldrig kommer tillbaka. Men det får bli en annan gång.

Jag hade någon vecka tidigare fått mot ta en detaljerad tårtbeställning från den lilla jubilaren - jordgubbar, hallon och choklad.  Den upprepades gång på gång. Jordgubbar, hallon och choklad. Tårta. Och ballonger. Och paket. Såklart.

Så jag fixade såklart det. Hade en tydlig bild i min vuxenbegränsade hjärna av den perfekta tårtan. Med jordgubbar, hallon och choklad. Skivade jordgubbar som täckte hela tårtan, inramade av stora mörkröda hallon och ovanpå det, riven choklad. Snyggt. Läckert. Gott.

Barnen lekte fokuserat ute och jag såg min chans att dekorera hela tårthärligheten precis enligt min mening. Men jag hann inte mer än att ta fram jordgubbar, hallon och choklad innan de kom inrusande. Vi vill, vi vill! Som blodhundar som fått upp ett spår. Stolar sköts obarmhärtigt fram till köksbänken och tusen små händer sträckte sig överallt. Vi vill, vi vill! Jag smakar den här!

Och jag kan inte låta mina, högst begränsade bilder av en snygg tårta, hindra deras iver och skaparlust. Deras vilja att vara med. Så bilden av mina skivade jordgubbar, kanske med en liten citronmelisskvist placerad ovanpå, bröts sönder när de röda bären bestämt tröcks ner i grädden. Jag bet mig i tungan och förklarade tålmodigt att man kan lägga dem lite försiktigt på.
Varpå 2-åringen krossade ett bär i nyporna för att sedan, mycket försiktigt, lägga det på tårtan.

Jag gjorde mitt bästa för att hålla tillbaka mitt begränsade vuxen-jag. Och lyckades faktiskt riktigt bra! Men när jubilaren själv gjorde ansatts till att sätta de ganska stora jordgubbarna på sidan av tårtan, kunde jag inte hålla mig längre.
- Det där går inte, de kommer att ramla av, sa jag så pedagogiskt jag just då kunde. Vilket egentligen var ganska opedagogiskt, men jag är trots allt bara människa.
- Det går visst, om man trycker fast dem hårt, svarade 4-åringen och visade, en aning mer pedagogiskt, genom att trycka in en hel jordgubbe långt in mellan tårtlagren.
- Men du måste vara stark Mor, som jag, tillade han och tryckte in nästa bär så att nästan hela handen försvann in bland sockerkakan.


Just då kom de efterlängtade gästerna och mina medhjälpare rusade ut i sann kalashysteri. Jag avslutade vad vi påbörjat, och fullföljde deras metod med att bara placera hela bär på tårtan. Det gick. Bären ramlade inte av. Kanske för att jag var precis så stark som man behövde vara.

Och tårtan blev faktiskt precis som vi båda hade hoppats. Jordgubbar, hallon och choklad. Snygg, läcker, god. Och med mycket mindre jobb än min ursprungliga plan. Det är så typiskt vuxna, att jämt krångla till allting.

11 kommentarer:

  1. Det påminner mig om barndomens pepparkakshus. Mamma skulle alltid dekorera snyggt med kristyren och möjligen kunde jag sätta fast nonstop på taket. Min lilla Mor ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi mödrar har våra egna idéer om både ditt och datt. Dock inte alltid är det dem bästa!

      Radera
  2. Det påminner mig om barndomens pepparkakshus. Mamma skulle alltid dekorera snyggt med kristyren och möjligen kunde jag sätta fast nonstop på taket. Min lilla Mor ..

    SvaraRadera
  3. Åh, sjukt hög igenkännings faktor på denna �� ...men det är ju så - vi vuxna krånhlar till det, hela tiden! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju faktiskt så...

      Radera
  4. Den ser jättemumsig ut! Du kanske kan gå i lära hos barnen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag nu gjort - nästa tårta blev en kopia av barnens, dock med aningen mer fingertoppskänsla i själva ditsättandet av jordgubbarna. Helt plötsligt kändes det som idioti att slösa kraft och energi på att skära jordgubbar.

      Radera
  5. Men jag tror att du får absolut göra själv den kakan du vill ha... till en vuxen fest någon gång senare i sommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske. Men jag insåg ju att den här versionen var bättre. Det blev mer jordgubbar per tårtbit, vilket gjorde det hela väldigt mumsigt....

      Radera